söndag 28 november 2010


Så här ser det ut idag, 1:a advent. Vi går på det gamla golvet som nu ligger som
gångar mellan vardagsrum/kök, sovrum och badrum/diskrum.



Maya i sågspånen.Kolla alla spikar...
Ingen, av alla 6 hundarna, har gjort illa sig



Barnbarnen har trots allt roligt.


Kul tyckte Tilja, en sandlåda inomhus.



Har ändå mitt i röran försökt fått till lite adventstämning.
Det är trots allt 1 år sedan i dag vi förlovade oss:)


kram

torsdag 25 november 2010



Nu har vi börjat riva bort golvet i den andra delen av det nya köket. Oj oj så mycket jobb. Nu har vi vardagsrummet inte bara som vardagsrum och kök utan det blev ett förråd också.
Det gamla golvet ligger staplat där. Det är ett furugolv som vi lyckades ta bort så att det går att använda igen. Vet inte vart vi ska ha det men det löser sig säkert på ett eller annat sätt.


Vi var på Ikea i går och beställde köket. Det kommer att bli gudomligt i alla fall enligt prislappen:))
Vi ska ha Ikeas Lidingö och jag tror att det blir ljust golv och för att bryta lite blir det betongmönstrad bänkskiva. Vet inte vad vi ska ha på väggarna än men just nu lutar det åt vitt.
kram

lördag 20 november 2010








Jaha rivningen fortsätter.
Nu är hela köket ute, från golv till tak, även uppeldat.
Väggen mellan kök och matrum är riven och nu är det dags för golvet.
Jag måste bara tömma rummet på lite smått och gott. Det är inte klokt hur mycket saker man har. Vet inte vart jag ska göra av allt. Vi har snart bara ett rum med kokvrå, nä nu överdriver jag.
Vi har ju fyra rum till men dom är redan fullbelamrade. Ska försöka hitta några kartonger och tömma skåpet som står här sen ska jag försöka göra kök matplats och tv-rum av ett rum på ca 20 kvm.


Före



Efter




Före



Efter

måndag 15 november 2010

Nu har vi börjat renovera köket.
Vi har fått en liten vattenskada så vi hade inget val, bra tycker jag.
Vi hoppas att vi hinner få det klart till jul.




Nya skafferiet



Nya spisen



Vad tycker ni om tapeten? Vi hittade den under den
hemska blå tapeten. Mira-Belle verkar lite fundersam.

söndag 14 november 2010





Nu har jag varit ute på min första jakt. Vi åkte ner till Lasses jaktmarker med 4 hundar, whipparna fick stanna hemma. Fredagen ägnade vi åt att träna drevrar och liten jämte.
Vi började med Honey, äldsta drevern. Hon sprang omkring lite häll koll på oss hela tiden. Jag kände mig ganska lugn, sprang hon inte längre än så var det väl ingen fara. Men så plötsligt fick hon vittring på nåt och drog. Hon gjorde som hon skulle enligt Lasse. Hon hade pejlen på sig så vi kunde följa henne via mobilen. Hon höll på ganska länge och kom till slut tillbaka mot oss men vände igen och sen sprang hon bara längre bort. Vi försökte följa med henne men hon var borta. Vi gick till bilen och släppte ut dom andra hundarna en stund men gick sen för att se om vi kunde få henne att följa oss tillbaka. Vi hörde henne hela tiden och såg vart hon var på pejlen så det var ingen fara. Vi fick kontakt och kopplade henne och gick till bilen för att byta hund.
Nu var det Lillans tur. Hon tycker livet är härligt så hon sprang runt och myste. Plötsligt fick hon upp ett spår och gav sig iväg men det blev inte så långt för henne. Hon kom tillbaka till oss av sig själv. Sist men inte minst så var det lilla Märtas tur att få springa lös och njuta. Hon är så pass ung så vi trodde väl inte att hon skulle hitta nån älg men hon skötte sig och hade mysigt.

Lördagen var det allvar. Dags att träffa jaktlaget och sedan gå med Zita, gammeljämten, och se om hon kunde hitta nån tjur eller kalv för det är bara det dom får skjuta. Hon fick upp ett spår och följde det fram och tillbaka och till slut åt fel håll. Jaktlaget beslutade att byta plats, och jag som lärt mig att en hund alltid kommer tillbaka till den plats där man skildes. Jag tyckte inte om att vi åkte iväg och lämnade henne men Lasse sa att det var lugnt och jag måste väl lita på en gammal jägare. Vi ställde oss inte så långt ifrån en bro som Zita hade korsat för att hon antgligen skulle gå tillbaka samma väg som hon hade gått. Och när vi stått en stund tar Lasse geväret och där står en älgko. Hon var så nära att jag nästan kunde klappa henne. Nu blev jag aldrig orolig eftersom jag visste att han inte fick skjuta men jag vet inte hur jag reagerat om han skjutit henne. Kanske jag hade ropat så att hon hunnit iväg eller så hade jag känt spänningen i det där med jakten. Jag hoppas att jag en dag får veta hur jag känner. Jag vet att jag ska följa med fler gånger för det var underbart att få vara i skogen en hel dag. Så mycket vackert för ögat att se.