Dagen har vi ägnat åt att spåra. Vi åkte ut i skogen med alla vovvarna och kaffekorgen. Väl där ute la vi spår åt varandra. Jag la spår till drevrarna och Lasse la till whipparna och jämten. Vi gjorde så för att jag misstänkte att Mira-Belle följde mitt spår förra gången och inte blodet. När det var gjort drack vi kaffe i solskenet. Helt underbart var det, en stol, lite snö, kaffe och en härlig pratstund. Hundarna fick stanna i bilen och det var väl måttligt populärt. Ja så var det då dags.
Vi började med lilla Manda. Jag satte på henne spårselen och visade henne spåret. Hon satt ner nosen klockrent och jag belv jätteglad men sen vände hon sig om och frågade vad jag ville att hon skulle göra. Jag försökte få henne tillbaka i spåret men hon bara hoppade på mig och undrade vad jag ville. Jag och Lasse bytte plats. Han har lite mer kunskap vad gäller spår och är inte lika fjollig som jag så det gick jättebra. Hon hittade sin rådjursklöv och glad var jag.

Nästa var Maya.Skulle vi ta det lite svårare spåret till henne? När vi spårade förra året gick det inte så där jättebra eftersom hon stördes av Mira-Belle som tokskällde i bilen. Vi beslöt att hon skulle få det lätta så hon inte skulle misslyckas. Oj vad vi misstog oss, hon var klockren. Hade säkert kunna tagit ett mycket mer avancerat spår. Ja sen var det Mira-Bells tur. Skulle hon följa spåret eller? den här gången var det ju inte mitt spår utan Lasses, och Lasse är inte Mira-Bells favorit precis:) Inte för att han är dum eller så men han är en konkurrent. Hon gick klockrent hon också. Matte är jättestolt.


Sen var det jakthundarnas tur. Vi började med Märta som inte har gjort detta mer än när hon var liten. Hon var ivrig, hoppade runt som hon brukar trodde nog att hon skulle få jaga. Det gick bra men hon var, enligt mig, lite slarvig men det kommer nog om hon får göra det ganska snart igen.
Honey då, hur skulle hon göra som har jagat omkull tre rådjur på samma dag. Hon var ivrigare än nåt. Hon gick så klart klockrent även vid bloduppehåll. Hon fick sin rådjursklöv och matte var glad:)



Lillan var sista tiken ut. Hon är alltid ivrig, spelar ingen roll vad vi gör. Hon var ju också klockren. Enligt Lasse var drevrarna kanske lite för på men enligt mig är det bättre än om dom inte är. Jag tror att dom lugnar ner sig när dom får lite rutin.

Kram