onsdag 29 januari 2014






14 dagar har gått sen vi tog planet till Finland och vackra Marcus. Vi väntar på tecken att allt gick som det skulle men inget än. Jag kan ju förstås se massor av tecken men det är nog bara min önskan som spelar mig ett spratt. Tror nog att jag får vänta en vecka till innan jag kan ana hur det har gått.
Under tiden lever vi ett vanligt vardagligt liv här i Risa. Hundar, jobb, politik, barnbarn, barn, skogspromenader och den träning som är möjlig.


Jag vill ju göra en svensk klassiker tillsammans med min son men just nu känns det hopplöst. Klarade Lidingöloppet med nöd och näppe. Nu gäller vasaloppet om några veckor och jag kan inte träna pga inflamerade hälsenor. Går hos sjukgymnast och får både ström och stötar men det blir bättre bara för stunden. Nu har jag beställt tid hos läkare så får vi se vad som händer men vasaloppet känns ganska kört just nu :(

Anna-Carin

fredag 17 januari 2014

Parningsresa




Nu har vi gjort en resa som jag för några år sedan aldrig kunde drömma om att jag skulle göra. Jag har varit till Finland på parningsresa med Manda.
Min lilla bortskämda tjej ska bli vuxen och få egna som puppisar. Jag letade som anligt hanhund med ljus och lykta. Hade sett en snygg kille för nåt år sedan på håll på en utställning. Det blev en sån där julaftonsupplevese, HONOM VILL JAG HA.
Jaja han var ju inte svensk utan kom från USA bodde i Finland och var megafin så det var väl inget för min lilla uppfödning. Jag tittade alltså inte efter honom när jag nu letade hane till Manda. Jag tittade på hans barn som är så vackra. Jag frågade på en son i Norge men samtidigt så hände något och jag vågade fråga hans ägare i Finland. Jag fick svar från Norge att det var klart att jag fick låna hennes kille samtidigt kommer svar från Finland att jag skulle fråga den amerikanska ägare. Jag gjorde så och fick ett klart Ja. Oj då var det bara att vänta på löp och förbereda inför utlandsresa med rabiesvaccin och ögonlysning. Allt gick väl, hon fick faktiskt en stjärna i kanten för sina vackra ögon av veterinären. Så kom löpet igång och det blev så klart resa mitt i veckan.


Jag skulle ju ha min äldsta dotter med mig som sällskap och tolk och hon har tre barn som skulle ha barnvakt eftersom pappan jobbar borta. Vi hittade ingen barnvakt så pappan fick komma hem. Snäll som han är så gjorde han det men inte bara det han fixade och letade bästa resan också, det blev flyg tur och retur. Oj då måste vi ha en flygbur till Manda hur fixade man sånt. Jag frågade Jeanette Flink och hon lånade ut sin bur som passade bra till Manda. Tack Jeanette. Ja då var det dags att åka. Jag var jättenervös att Manda inte skulle klara flygningen. Vi fick lämna henne en timme innan avgång för lastning. Sen var det vår tur att gå på flyget och jag hade sån ångest för min lilla tjej. Tänk om hon inte var med på samma plan som mig. Man har ju hört om bagage som åkt jorden runt innan det kommit rätt. Ja vad skulle jag göra bara hoppas på det bästa, hon var med på samma plan. Vi hämtade henne och hon verkade inte ett dugg berörd över flygturen bara glad att se oss. Meri kom och hämtade oss på flygplatsen sen bar det av till Marcus. Skulle hon vara mogen för detta nu då? Tänk om hon inte var redo. Väl framme så släpper vi in henne till honom och det tog inte lång stund så satt dom ihop:) Dagen efter släppte vi ihop dom igen och det var samma då. Så skönt nu var det bara hemresan kvar och den gick lika galant som ditresan. Nu är det bara en evighetsväntan på resultatet kvar.
Tack Meri för gästfriheten.


kram
Anna-Carin