Nu har jag äntligen tänkt klart. Det tog ca 15 år men nu har jag bestämt mig, jag ska bli jägare. Om två veckor är jag förhoppningsvis klar.

För att bli jägare måste man kunna hantera vapen och det är väl inte min grej. Jag har aldrig varit nära ett vapen mer än när jag som tonåring hamnade i nån knarkkvart och blev hotad av en nerdrogad snubbe med pistol. Det är en annan historia.

Ja i alla fall så har jag ju en man som jagar och har vapen hemma så han tog med mig till skjutbanan en dag och sa, skjut. Oj sa jag hur gör man?

Han visade hur jag skulle hålla bössan, den är tung, och sen sa han det är bara att skjuta. Jag satt mig ner och försökte sikta på tavlan som var ca 80 m bort. Lasse satt på mig hörselskydd och jag funderade på om jag verkligen skulle göra detta. Vad skulle hända? Man har ju hört historier om hur folk flyger bakåt av rekylen och jag som redan har ont i axeln var väl lite orolig. Det går inte att förklara sa Lasse det är bättre att du skjuter så får du känna.

Jag sköt. Det small som bara den och jag fick en kyss i axeln men den var inte så farlig som jag trodde. Vi gick och kollade tavlan som det var meningen att jag skulle träffa. Woaw sa Lasse du träffade mitt i prick. Det hade jag inte gjort men det var siktet sa han och skruvade lite på kikarsiktet och sa testa igen. Jag sköt, det small och gjorde ont. Vi gick fram till tavlan och nu var det mitt i prick. Yes sa jag stolt.

Jag sköt några omgångar till och vid sista skottet hade jag så ont i axeln att jag gruvade mig ordentligt innan jag tryckte av. När jag väl gjorde det så blundade jag och försökte att inte skrika, det gjorde fruktansvärt ont men jag träffade även då. Jag är väldigt stolt över mig själv som lyckades. Nu har jag anmält mig till kurs så om 2 veckor är jag förhoppningsvis jägare med rätt att skjuta.

Kram