Jaha, så var det dags att ta stygnen från Mayas hals.
Jag åkte till Mona för att jag tyckte vi kunde vara två när vi tog dom. Det är ju lite läskigt om dom sitter hårt eller krypit in i skinnet. Väl där så fikade vi först och lät hundarna leka lite sen var det dags.
Jag la ner Maya på golvet och Mona tog fram grejerna som jag fixat. Maya la sig snällt, protesterade nästan inte alls, vände snällt upp halsen och vad hittar vi? jo, 1 stygn fanns kvar vart dom andra 3 tagit vägen vet ingen. Men det gjorde inget för såret såg fint ut det har nog läkt bra och man kan väl säga att vi hade tur i oturen för såret/ärret sitter ju på halsen så det syns inte.

kramar