Vilma ca 3 år.
söndag 27 september 2009
Vilma ca 3 år.
söndag 20 september 2009
Jaha nu har den här veckan gått också. I helgen har jag varit duktig och motionerat mig och hundarna.
I fredags gick jag till Lina 4,7 km. Lördag gick jag med barnvagn och hundar ca 4 km uppför. Det var lite tungt. sen åkte vi, jag barn och barnabarn, till min mor i Borlänge. Där hittade jag billiga tapeter till sovrummet som blivit mindre för att göra badrummet större. Sen gick vi med barnbarn och hundar ca 8 km fram och tillbaka till marknaden. Jag köpte strumpor av alpacka, hoppas dom är varma och håller. Vi fick god mat hos mor som alltid sen åkte vi dom 10 milen hem igen. Idag har jag gått till min far och fått kaffe. Fram och tillbaka blev det nog ca 1,4 mil. I em var jag med en god vän och åt en härlig middag med gott vin till. Känner mig riktigt nöjd med helgen.
Kram
söndag 13 september 2009
Jaha nu har helgen gått , Juni har åkt hem till sig och jag och mina hundar är ensamma igen. Det är så stilla i huset ingen som tassar omkring och gör bus. Nä jag ska väl inte anklaga Juni för att ha gjort bus. Hon har varit så lugn och sansad i helgen en riktig myspysvalp. Hon har varit med ut på promenader, inga korta, och varit i Vattnäs hos Legolas och Morris. Hon har varit med ut i skogen också. Där gick vi länge och strosade hon var jätteduktig. Hon lyssnar bra på sitt namn om hon inte hittat nåt intressant förstås:)
torsdag 10 september 2009
Min nya arbetsplats
söndag 6 september 2009
Som vi har väntat. Nu känns det som att livet kommer att gå sakta men säkert till det normala.
Alla valpar sålda och barnbarnet på plats. Nya jobbet kommer jag att fixa, det känns jättebra.
Nu är det huset kvar. Ska ägna hösten och vintern åt att renovera lite här och lite där. Badrummet har jag redan startat. Dom har rivit allt och slagit ur en bit av väggen till lilla sovrummet för att badrummet ska bli lite större. Detta är det ju hantverkare som gör så jag får väl ägna mig åt att riva matta i trappen. Som tur är har valparna redan börjat med det så det är bara för mig att fortsätta.
kram
fredag 4 september 2009
Det är 10 veckor sen valparna var så här små, nu har alla fått nya hem.
Tänk hur livet är. 10 veckor och ingen är kvar hos mamma. Jag kan tycka ibland att det kanske är tidigt att skicka iväg dom samtidigt som jag förstår tanken med det. Dom ska präglas på flocken dom, förhoppningsvis ska leva med resten av livet, samtidigt som det är nu som mamma börjar fostra och visa hur det går till i livet. I hundlivet. För vi kan aldrig ersätta en hund och dess språk. Därför är vi extra glada för att våra valpar har hamnat hos familjer med hund eller andra djur. Faktiskt så är det så att 5 av 6 har hamnat hos whippetfolk. Visst är det fantastiskt. Det tycker vi och önskar alla våra valpar och dess ägare ett härligt liv tillsammans.
kramar