Vi har varit på utställning med tre av valparna, Manda, Ture och Smilla.
Jag hade lovat Birgitta att jag skulle hjälpa henne med Ture eftersom hon inte är intresserad av att ställa ut nån hund. Hon vill träna lydnad och spåra med hindarna inte springa i nån ring. Hon hade tränat honom så gott det gick med handledning via telefon. Det är inte lätt att försöka beskriva hur det bör se ut via telefonen.
När vi kom till Rättvik ville jag så klart gå med honom lite och känna hur han kändes. Jag ville det inte han. Han vägrade gå från sin matte:) När vi vände och gick mot matte då gick det bra eller kanske lite för bra. Nä jag lämnade över honom till matte Birgitta som blev lite nervös men tog det hela med ro. Det var väl så då har uppfödarn sagt att han är vackrast med matte så är det nog så:) Hon är härlig Birgitta. Smilla med matte Malin hade också tränat lite men matte ställer själv fast hon är jättenervös. Jag och Manda har ju redan varit ut i ringen så vi hade inte tränat nåt till den här gången. Birgitta hade även Tage, Majas bror, och Tora, Mandas syster, med sig. Malin hade Nozz, Majas bror, med sig. Vi var ett helt gäng whippar där, dom enda whipparna.
Vi fick vänta lite innan det var vår tur och vädret var väl inte det bästa men det regnade ialla fall inte. Ja så var det äntligen Tures tur. Dom skötte sig jättebra i ringen båda två men man kan se på bilderna att Ture frös lite han kryper i hop och inte tyckte han att det var kul. Nä han ville nog hem och spåra i stället. Han syster Tora låg under en filt och myste. Det är en riktig liten prinsessa. Ville antingen vara under filten eller i famnen.
Tora, Dog Power´s Alkyone af Plejaderna

Ja åter till Ture. Han var duktig och stod stilla när domaren kände igenom honom. Han fick ett HP.

Ture, Dog Power´s Orion af Plejaderna

Sen var det tjejernas tur. Manda först Smilla sen. Manda skötte sig bra hon fick HP.
Smilla var också duktig och gick och stod som hon skulle, hon fick HP.
Smilla, Dog Power´s Taygete af Plejaderna

Manda vann sen över sin syster och även även sin bror.


Manda, Dog Power´s Merope af Plejaderna
Kram

JAG HAR GJORT DET!!!
SPRUNGIT HALVMARATHON i Malmö!!!!!
Åkte ner till Ystad med Anders en ganska vacker dag i alla fall här i Mora. När vi närmade oss skåne var det inte vackert längre. Vi åkte till Malmö dagen före loppet för att hämta nummer lapparna och titta på stan. Vi gick och fikade på ett torg, kommer inte ihåg vilket, men där fanns ett supersnyggt apotek. Det heter apoteket Lejonet. Där var alla gamla hyllor kvar både högt som lågt.




Lade oss ganska tidigt på fredagen sov gott, vaknade tidigt. Dags för gröt, efter gröt frukosten kröp vi ner mellan lakanen igen. Vaknade runt 9, gjorde lunch vid 11 och åkte till Malmö vid 12. Starten gick kl. 15.00. Det regnade när vi kom till Malmö men som tur var så slutade det innan start.



Ja då var vi iväg. Sprang nog lite fort i början men hittade snart mitt tempo. Gick långt över förväntan. Banan var riktigt bra förutom att den gick genom stan, gågatan. Jag tycker inte om när folk tittar på mig men det får man stå ut med. Vi sprang genom Pildamsparken, jättefin. Stora härliga träd och mycket gräsmatta, där kan jag tänka mig att gå och ströva och känna energin från träden. Jag fick lite energi nu också eftersom jag stannade lite och bara insöp energin från två jätteträd. Sen kom vi ut till kusten och den vackra bron, tyvärr hade vi den bakom ryggen men jag kunde väl inte låta bli att springa baklänges en bit för att få se den. Sista 4 km var en enda lång raksträcka kändes oändlig. När jag hade ca 300 m kvar kom Anders och mötte mig för att peppa mig in i mål. Det var tur för jag ville ge upp men han och några till hejade på så jag gav nästan allt. Jag kom i mål på tiden 2.34.00 helt otroligt om jag får säga det själv. Måste ju även skryta över sonen som sprang på otroliga 1.44.49. Grattis Anders det gjorde du bra.



Kram

Nu har jag äntligen tänkt klart. Det tog ca 15 år men nu har jag bestämt mig, jag ska bli jägare. Om två veckor är jag förhoppningsvis klar.

För att bli jägare måste man kunna hantera vapen och det är väl inte min grej. Jag har aldrig varit nära ett vapen mer än när jag som tonåring hamnade i nån knarkkvart och blev hotad av en nerdrogad snubbe med pistol. Det är en annan historia.

Ja i alla fall så har jag ju en man som jagar och har vapen hemma så han tog med mig till skjutbanan en dag och sa, skjut. Oj sa jag hur gör man?

Han visade hur jag skulle hålla bössan, den är tung, och sen sa han det är bara att skjuta. Jag satt mig ner och försökte sikta på tavlan som var ca 80 m bort. Lasse satt på mig hörselskydd och jag funderade på om jag verkligen skulle göra detta. Vad skulle hända? Man har ju hört historier om hur folk flyger bakåt av rekylen och jag som redan har ont i axeln var väl lite orolig. Det går inte att förklara sa Lasse det är bättre att du skjuter så får du känna.

Jag sköt. Det small som bara den och jag fick en kyss i axeln men den var inte så farlig som jag trodde. Vi gick och kollade tavlan som det var meningen att jag skulle träffa. Woaw sa Lasse du träffade mitt i prick. Det hade jag inte gjort men det var siktet sa han och skruvade lite på kikarsiktet och sa testa igen. Jag sköt, det small och gjorde ont. Vi gick fram till tavlan och nu var det mitt i prick. Yes sa jag stolt.

Jag sköt några omgångar till och vid sista skottet hade jag så ont i axeln att jag gruvade mig ordentligt innan jag tryckte av. När jag väl gjorde det så blundade jag och försökte att inte skrika, det gjorde fruktansvärt ont men jag träffade även då. Jag är väldigt stolt över mig själv som lyckades. Nu har jag anmält mig till kurs så om 2 veckor är jag förhoppningsvis jägare med rätt att skjuta.

Kram