Har en tråkig sak att berätta. Den 29/4 fick vår älskade "Måns" Play a While Street Spirit somna in. Tyvärr aldeles för tidigt. Skulle bli 8 år till hösten.

Måns var vår första whippet och han har varit en helt underbar hund att äga. Aldrig funnits behov av att tillrätta visa honom. Man kan faktiskt säga att Måns är självuppfostrad. Minns så väl när vi åkte till kennel Play a while Henrik Härling för att hämta Måns. Kändes som ett stort förtroende att få köpa honom, Henrik frågade mig bla varför jag ville ha en whippet och när han gjorde det satt jag hos kennel Allette med hennes två whippar i famnen så svaret kändes enkelt. Efter att ha klarat utfrågningen så fick jag hans godkännande att köpa Måns. Fick ett oerhört stort förtroende för Henrik som uppfödare. Minns när vi satt i hans kök och han förvarnade om att unga whippar kan vara nog så jobbiga. Tiden gick där hemma med Måns och min amerikanska cocker och vi som familj bara väntade,när ska det jobbiga börja? Det kom aldrig, vilken hund! Tänk vad han lärt oss, koppel det var något som vi bara använde för syns skull. Måns var så oerhörd lyhörd och klok. Han agerade hospice hund när min far vårdades i livets slut hemma hos oss. Måns låg med sina tassar runt min fars hals och bara var där som ett lugnade fenomen. Aldrig att han hoppade på honom som han kunde göra av glädje på oss andra. Som sagt, en sådan hund som Måns får jag nog aldrig mer uppleva. Tyvärr blev Måns sjuk och allt gick alldeles för fort för oss som familj. Tre veckor och sedan var allt över. Den sista morgonen hemma med de andra två whipparna och Måns blev en väldig stark upplevelse. När jag serverade dem maten inträffar något jag aldrig upplevt tidigare. Då ställer sig Chivas och Smirre framför Måns med böjda nackar och ingen av hundarna äter. Ett fint men starkt minne. Måns somnade i famnen på min man Janne. Måns har alltid varit Jannes och min son Emils hund. Tack Henrik för att vi fick förtroende att köpa Måns, hade aldrig kunnat få en bättre första Whippet.

Sov gott Måns, vi älskar dig.