NU HAR DET HÄNT!
Mira-Belle är parad med Latte.
I går åkte vi, jag och Mona, till Söderköping för att para Miran. Jag har ju inte så där jättebra erfarenhet av åkturer till sk pojkvänner men det här skulle ju bli en enkel resa. Vi skulle hålla oss inom Sveriges gränser och ganska centralt. Vi åkte kl. 6 GPS var inställd och vi var pigga och förväntansfulla. GPS:n var lite tjatig ibland han ville att vi skulle åka över skogen på småvägar men det ville inte vi. Det är ju inte så stora problem och hitta så länge man är på hemmaplan så vi struntade i honom. (Det är en mansröst därför vet jag att det är en karl)
Plötsligt tyckte Mona att det var nåt som inte stämde. GPS:n varnade inte om hon körde lite fort längre. Vad hade hänt. Jo, den var död. Jaha det var och försöka vara lite teknisk och se om vi kunde få igång den då vi hade ju ingen karta med oss pga att vi hade GPS:n. Det gick inte den ville inte vara med oss. Det blev och köra lite på känn:) Fel i Norrköping blev minst 1 mil extra.
Vi hittade i alla fall fram tillslut. Jag tog ut Miran ur bilen så hon skulle få sträcka på sig och kissa lite. Det var fort gjort. Hon fick syn på pojkarna och blev som tokig. Latte kom ut och det tog inte många minuter förrän dom satt ihop. Dom satt nog ca 40 minuter tror Helene och Mona jag har ingen tidsuppfattning jag tyckte nog bara att det var fantastiskt att hon var så villig. Hon tvekade inte en sekund.
Vi fikade vi åt mat sen förde vi ihop dom igen och smack så var det klart.
Sen var det dags för återresa hem ca 40 mil. Ingen GPS men nu var det väl inga problem vi skulle ju hem och dit brukar man hitta. Men inte vi inte. Vet inte hur många gånger vi kom fel även på dom platser som vi kört många gånger och tyckte oss veta vart vi skulle men vi var inte oss själva riktigt. Vi fick oss ialla fall ett gott skratt och jag har förtsått att när det är parningsdags då ska det krångla lite på färden.
Tack Helene för din gästfrihet.
kram